Stress - men vi tar det som det kommer

BVC idag med lillfisen :) Han var supertrött men skötte sig ändå exemplariskt som vanligt :) Jag hade hyfsat rätt om vikten, hade tippat på en 6,7 - 6,8 och han vägde 6830 :)
.
Sen skulle det pratas smakportioner, eller smaksensationer som det numer kallas. Livsmedelsverket har ju kommit ut med nya rekommendationer att barn ska helammas till de är sex månader. Då de klarar sig på den näring som finns i bröstmjölken (ersättningen) så länge. Dock menar våran sköterska på BVC att det kan vara bra att ge lite då och då även innan eftersom att ett barn som aldrig fått smaka mat innan kan ha svårt för det när det sen väl måste ha i sig mer mat vid sex månader. Vilket jag  tycker låter vettigt.
.
Personligen är jag inte så stressad med att ge smakportioner, jag tycker att amningen fungerar bra och är smidigt då maten är med överallt. Jag känner inte heller att jag vill utsätta Lotus mage för massa konstigheter i onödan. Däremot kan jag helt egoistiskt känna att det vore skönt att ge honom något mer mättande på kvällen, typ ersättning eller lite gröt med förhoppningen att han sover lite längre innan han vaknar och vill ammas. Samtidigt har jag svårt att förstå föräldrar som proppar i sina tre-fyra månaders stora burkar med mat för att "det är så roligt när barnen äter och beter sig som små vuxna"att barnen sen skriker av magknip efteråt för att magen inte tål det verkar inte gå in. Ofta är det samma föräldrar som hela tiden vill påskynda all form av utveckling och gnäller över hur tråkiga spädbarn är och menar på att "det roliga med att vara förälder är att spela fotboll och leka kull med sina barn"
.
Det är klart att det är jättespännande när barnet äter, och det är klart att det är kul att spela fotboll och leka kull. Men jag ser mitt föräldraskap som intressant och kul hela tiden. När Lotus var riktigt nyfödd och vi träffade kompisar med lite äldre småbarn berättade dem gärna hur kul vi skulle få det sen när Lotus blev 4 månader (de som hade 4 månaders), 10 månader (de som hade 10 månaders), 1 år (de som hade ettåringar), osv. Jag tycker att det har varit tokspännande att följa Lotus utveckling alla de dagar han funnits hos oss. Om jag tänker tillbaka på när han var en månad tyckte jag att det var jättespännande och givande, samma sak när han var tre dagar eller två månader eller 13 veckor. Jag har inget behov av att påskynda något. Jag märker när han är redo och vill prova på nya saker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0