sandraskriver

Är på depphumör just nu. Sitter hemma i soffan och tycker synd om mig själv, lite nedstämd. Nu överdriver jag lite, men jag mår sådär. Har vart en seg tråkdag och jag vill aktivera mig med nånting. Känner att det vore så jävla underbart att åka iväg och shoppa lite men pengaångesten får vinna. Varför kan man inte bara vara ekonomiskt oberoende, allt vore så himla enkelt då. Inte för att vi inte klarar oss men samtidigt så kretsar allt kring pengar och så fort vi spenderar pengar på något som vi mår bra av kommer ångesten efteråt iallafall. "Behövde vi verkligen det det där" "Varför åt vi inte bara hemma istället" "Jag kan ju egentligen använda in gamla skor fast dom är lite trasiga" "Varför köpte vi inte billigare gardiner", jag blir tokig på att behöva tänka så. Men nånstans hör det väl till, att oroa sig över sin ekonomi är väl mer än mänskligt.